Bechir Rabani, talespersonen för Megafonerna, släppte nyligen trailern för det första avsnittet av deras reportageserie “I skammens skugga” som snart ska släppas, en serie som fokuserar på hur svenska kvinnor får sina liv förstörda av massinvandringen.
Text: Tobias Lindberg 2017-08-01
Bechir Rabani som är talesperson för organisationen Megafonerna avslöjade nyligen på sin Facebook att de snart är klara med och ska släppa första avsnittet i deras intervjuserie “I skammens skugga”.
På Megafonerna WEBTV kan man läsa följande om projektet:
“Ett smakprov på vår kommande reportageserie “I skammens skugga”.
Megafonerna kommer att fokusera på alla de kvinnor som idag får sina liv förstörda tack vare att man inte vågar konfrontera utländska kulturer och religioner med en vidrig kvinnosyn. Istället väljer det fega folket att gömma sig bakom “antirasism”. Den lättaste kampen av dem alla, eftersom där finns det inget motstånd.
Man offrar kvinnor och barn till de kulturer och radikala religioner, som många av oss lämnade bakom sig. Det Sverige har lyckats med är att överföra problemen hit efter oss. Framförallt så drabbas kvinnorna.
Svenska kvinnor är extra utsatta idag pga. att dessa kulturer ser på fria kvinnor som lösaktiga, som förtjänar det.
Vi vägrar tillåta att Sverige blir ett nytt Iran.”
Här är trailern för första avsnittet av “I skammens skugga”.
Bara ett tips -färdtjänsten i Örebro län har haft ett flertal incidenter där chaufförer gett sig på handikappade kvinnor. Ävenså har jag erfarenhet genom den s.k. kompletteringstrafiken – (istället för buss på landsbygden) av att bli obehagligt bemött – med tilltal och otrevlig attityd mot mig – uppenbart pga av att jag är kvinna. Inga allvarligare händelser -men det är trist att exempelvis ej få hjälp med att lyfta ut väskan – jag hade en skada under en period.
Pratar med chaufförerna gör jag inte längre – vid ett tillfälle diskuterades några verser ur koranen – eftersom jag råkar ha läst en del i den boken kommenterade jag att det han påstod ej stämde. Mannen ifråga blev rasande och uttalade en del obehagligheter. Han nämnde också att han tillhörde de som uppskattade Jihad…
Det är en förlust att inte kunna samtala normalt och det är även trist att jag ej vågar låta taxin köra till min gård. Jag får släpa mina väskor själv de sista 600 meterna – stiger av vid ett vägkors med brevlådor och säger att “min man” ska hämta mig….jag vågar inte låta dessa män se att jag bor ensam på en liten skogsgård utan grannar….Inte trodde jag att jag i mitt eget land skulle bli betraktad so en mindervärdig person pga mitt kön – men detta är fakta. I deras ögon är jag inte mer värd än en ko eller en höna !
Trots allt klarar jag mig bra än så länge – men man oroar sig ju för hur det blir längre fram när man blir mer orkeslös – En kvinna som är handikappad o sitter i rullstol berättade att chauffören hade frågat om hon visste vad man gör med sådana som henne i det land han kommer ifrån – sedan hade han dragit med fingret över halsen !!!