Det amerikanska inbördeskriget handlade inte framför allt om slaveriet

Många tror idag att det amerikanska inbördeskriget handlade om att få bort slaveriet eller att slaveriet i alla fall var den avgörande orsaken till kriget, men sanningen är att slaveriet bara var den fråga som ställde huvudfrågan för kriget på sin spets, var det de enskilda staterna eller den federala regeringen som beslutar över vissa frågor och var de enskilda staterna verkligen fria medlemmar i unionen så att de kunde gå ur unionen om de ville. Se detta informativa filmklipp där Alex Jones intervjuar Peter Schiff och inbördeskrigets verkliga orsakerna förklaras.

stod-002

7 tankar kring ”Det amerikanska inbördeskriget handlade inte framför allt om slaveriet

  1. Stefan Einarsson

    Så mycket skitsnack. 🙂

    Du är medveten om att i princip samtliga sydstaternas orsaksdeklaration till uttåget ur unionen, understryker och uttalat anger de nordliga icke-slavhållarstaternas ökande negativa inställning till Slavhållning, och hur denna inställning från nordstaterna uppfattades som ett existentiellt hot mot deras slavbaserade ekonomi, som den centrala anledningen. (Jag kan ge dig länkar till de samtliga statsrepresentanternas uttalande om respektiva stats Uttågsanledningar.)

    Lincoln “startade” inte kriget med avsikten att avsluta slaveriet. Sydstaterna snarare ville LÄMNA unionen på grund av nordstaternas (och den federala administrationens) intoleranta inställning till Slavhållning.
    Som SVAR till sydstaternas uttåg, skickade Lincoln ut trupper i fält för att säkerställa att Unionen inte delades. Självklart så uppfattades detta som ett slags tyranni av södern; och det finns kanske en liten poäng i det, särskilt eftersom sydstaterna tyckte att nordstaterna lite väl bekvämt kunda unna sig ett samhälle utan slavhållning, då deras samhälle var mer baserat i industrialiserad produktion (avhjälpt dock av en, om än inte uttalat förslavad, men ändock fullt statligt utnyttjad ekonomisk arbetarklass).

    Så att säga att det amerikanska inbördeskriget inte hade någonting med slaveri att göra, är ganska vilseledande och naivt. Det gjorde det definitivt, och tydligt, och väldokumenterat.

    Dock är såklart den vedertagna historiska uppfattningen inte alltid fullt heltäckande, och genomgående faktagrundad. Man överdriver den humanistiska/humanitära sidan, och täcker över de ekonomiska anledningarna, javisst.

    Men, det går inte på något sätt att undkomma att kriget på ett väldigt centralt sätt handlade om Slaveriet.

    Slaveriet ÄR den stora ekonomiska orsaken.

    Svara
    1. admin Inläggsförfattare

      Tack för din kommentar, Stefan!

      Nej, det är inget skitsnack. Ja, skicka gärna de länkar som stödjer det du nämner.

      Vi kan diskutera mer efter att du lagt dessa till diskussionen.

      Tills dess vill jag bara säga att de huvudsakliga orsakerna var det nya ekonomiska systemet som höll på införas, banksystemet, och beskattning.

      Vidare så skulle unionen vara frivillig för staterna och då ska man kunna gå ur. Det tillät inte unionister som Lincoln vilket var fel.

      Vidare var slaveriet redan på väg att försvinna, det behövdes inget krig för att avsluta det. Att detta var orsaken är bara trams. Ingen annanstans i världen hade det behövts ett krig för att avsluta slaveriet, det hade inte behövts i USA heller.

      Svara
      1. Stefan Einarsson

        Alrajt. Då kör vi. Här är länken till de respektive staternas anledningsförklaringar, för uttåget ur Unionen.

        http://www.civilwar.org/education/history/primarysources/declarationofcauses.html

        Här nedan följer lite olika utdrag:

        Från Georgias uttågsförklaring:

        The Presidential election of 1852 resulted in the total overthrow of the advocates of restriction and their party friends. Immediately after this result the anti-slavery portion of the defeated party resolved to unite all the elements in the North opposed to slavery an to stake their future political fortunes upon their hostility to slavery everywhere. This is the party two whom the people of the North have committed the Government. They raised their standard in 1856 and were barely defeated. They entered the Presidential contest again in 1860 and succeeded.
        The prohibition of slavery in the Territories, hostility to it everywhere, the equality of the black and white races, disregard of all constitutional guarantees in its favor, were boldly proclaimed by its leaders and applauded by its followers.

        With these principles on their banners and these utterances on their lips the majority of the people of the North demand that we shall receive them as our rulers.

        The prohibition of slavery in the Territories is the cardinal principle of this organization.

        For forty years this question has been considered and debated in the halls of Congress, before the people, by the press, and before the tribunals of justice. The majority of the people of the North in 1860 decided it in their own favor. We refuse to submit to that judgment, and in vindication of our refusal we offer the Constitution of our country and point to the total absence of any express power to exclude us. We offer the practice of our Government for the first thirty years of its existence in complete refutation of the position that any such power is either necessary or proper to the execution of any other power in relation to the Territories. We offer the judgment of a large minority of the people of the North, amounting to more than one-third, who united with the unanimous voice of the South against this usurpation; and, finally, we offer the judgment of the Supreme Court of the United States, the highest judicial tribunal of our country, in our favor. This evidence ought to be conclusive that we have never surrendered this right. The conduct of our adversaries admonishes us that if we had surrendered it, it is time to resume it.

        Från Texas uttågsförklaring:

        In all the non-slave-holding States, in violation of that good faith and comity which should exist between entirely distinct nations, the people have formed themselves into a great sectional party, now strong enough in numbers to control the affairs of each of those States, based upon an unnatural feeling of hostility to these Southern States and their beneficent and patriarchal system of African slavery, proclaiming the debasing doctrine of equality of all men, irrespective of race or color– a doctrine at war with nature, in opposition to the experience of mankind, and in violation of the plainest revelations of Divine Law. They demand the abolition of negro slavery throughout the confederacy, the recognition of political equality between the white and negro races, and avow their determination to press on their crusade against us, so long as a negro slave remains in these States.

        Från South Carolinas orsaksförklaring:

        The ends for which the Constitution was framed are declared by itself to be “to form a more perfect union, establish justice, insure domestic tranquility, provide for the common defence, promote the general welfare, and secure the blessings of liberty to ourselves and our posterity.”

        These ends it endeavored to accomplish by a Federal Government, in which each State was recognized as an equal, and had separate control over its own institutions. The right of property in slaves was recognized by giving to free persons distinct political rights, by giving them the right to represent, and burthening them with direct taxes for three-fifths of their slaves; by authorizing the importation of slaves for twenty years; and by stipulating for the rendition of fugitives from labor.

        We affirm that these ends for which this Government was instituted have been defeated, and the Government itself has been made destructive of them by the action of the non-slaveholding States. Those States have assume the right of deciding upon the propriety of our domestic institutions; and have denied the rights of property established in fifteen of the States and recognized by the Constitution; they have denounced as sinful the institution of slavery; they have permitted open establishment among them of societies, whose avowed object is to disturb the peace and to eloign the property of the citizens of other States. They have encouraged and assisted thousands of our slaves to leave their homes; and those who remain, have been incited by emissaries, books and pictures to servile insurrection.

        Från Virginias förklaring:

        The people of Virginia, in their ratification of the Constitution of the United States of America, adopted by them in Convention on the twenty-fifth day of June, in the year of our Lord one thousand seven hundred and eighty-eight, having declared that the powers granted under the said Constitution were derived from the people of the United States, and might be resumed whensoever the same should be perverted to their injury and oppression; and the Federal Government, having perverted said powers, not only to the injury of the people of Virginia, but to the oppression of the Southern Slaveholding States.

        (Virginias förklaring var kortast, och har nog det mildaste slaveri-språket i sin förklaring.)

        I Mississippis förklaring hittar man ett av de tydligaste uttalanden om slaveri som uttågsorsak:

        Our position is thoroughly identified with the institution of slavery– the greatest material interest of the world. Its labor supplies the product which constitutes by far the largest and most important portions of commerce of the earth. These products are peculiar to the climate verging on the tropical regions, and by an imperious law of nature, none but the black race can bear exposure to the tropical sun. These products have become necessities of the world, and a blow at slavery is a blow at commerce and civilization. That blow has been long aimed at the institution, and was at the point of reaching its consummation. There was no choice left us but submission to the mandates of abolition, or a dissolution of the Union, whose principles had been subverted to work out our ruin. That we do not overstate the dangers to our institution, a reference to a few facts will sufficiently prove.

        Svara
        1. admin Inläggsförfattare

          Stefan: Det där var visserligen bara fyra exempel, det var väl trots allt 11 stater som valde att gå ur unionen innan kriget utbröt?

          Jag har tittat lite på min text och har efter en del funderande kommit fram till att den var lite dåligt formulerad och har därför omformulerat om den en aning. Tack för dina påpekanden! =) Du kan om du vill läsa min nya text. Som jag skriver i den texten så handlade inte kriget om slaveriet, det var bara frågan som ställde allt på sin spets mellan staternas vs. det federalas befogenheter. Vissa kanske tycker att detta är hårklyveri, men det är det inte.

          Svara
  2. Stefan Einarsson

    Hmm. Jo, det fanns flera stater. Tror dock att de andra har liknande formuleringar i sina orsaksförklaringar.

    Din omformulering till att “Det var frågan som ställde allt på sin spets”, är en mycket bättre formulering. Det gör att ditt inlägg är mer faktamässigt korrekt, samtidigt som du lägger fokus på ekonomiska orsaker, samt tvister om staters individuella rättigheter, banksystem och liknande. Jag skulle aldrig hävda att dessa saker inte var orsaker; och jag håller starkt med om att de sakerna inte alltid lyfts fram tillräckligt bra.

    Slaveriavskaffandet kan ses som den ideologiska glaseringen ovanpå de mer centraliserade statsmaktsanledningarna hos nordstaterna; likaväl som Slavhållning som en del av det traditionella sydstatliga samhället, var på något sätt en av de stora känslomässiga identifikationsfaktorer för att sydstaterna skulle känna att de hade starka band till varandra i motsats till nordstaterna, samtidigt som de kände sig kraftigt statligt och ekonomiskt missgynnade på ett sätt som gick emot deras ursprungliga överenskommelser om vad de hade garanterats vid unionens bildande.

    Det är jämförbart kanske med den amerikanska invasionen av Irak 2003; där det lyftes fram ideologiska (och dubiöst sanningsenliga) anledningar som att förhindra Saddam att “skaffa massförstörelsevapen”, och “befria befolkningen”; medan det på en mer basalare nivå handlat om att säkra USA:s tillgång till olja för en lång tid framöver, samt att kunna etablera en förlängning av den amerikanska statens makträckvidd i världen, och att etablera en ökad militär närvaro i regionen.

    Om Dan Carlin hade behandlat de här sakerna, så skulle han lyft fram både de ytliga förenklade idealistiska anledningarna, och de djupare icke-ädla och “stats-själviska” anledningarna och förklarat vikten av båda.

    Svara

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.