När jag kom hem efter att ha deltagit i Folkets demonstration möttes jag av nyheten att tre unga polska män hade gripits efter att helt oprovocerat ha attackerat några antirasister. Själv såg jag framför mig vad som skett bara timmar tidigare, hur antirasisten hade spottat honom i ansiktet och sedan vände sig mot mig.
Text: Tobias Lindberg 2016-02-02. Uppdaterad 2016-03-08.
När jag kom hem efter att ha deltagit i Folkets demonstration berättade min fru att medierna hade intervjuat några antirasister som hade blivit misshandlade efter demonstrationen och att polisen hade gripit tre unga män för detta. Jag förklarade för henne att allt hade gått långt till vid själva demonstrationen och att det enda bråket jag hade sett, förutom en del skrikande och utdelande av fula ord i båda riktningar mellan yngre hetlevrade demonstranter och antirasister, var en lite äldre kvinnlig antirasist, som efter att ha agerat hotfullt, hade spottat en yngre man i ansiktet och därefter försökt göra samma sak på mig.
Det som hade hänt var att jag, när jag promenerade upp för Hamngatan mot Sergels torg, efter att ha stannat kvar i ungefär en kvart nere vid Norrmalmstorg där demonstrationen hade hållits, hörde att det var något bråk en bit längre bakom mig. När jag vände mig för att se vad som pågick såg jag en grupp på kanske fem antirasister, kvinnor och män, som gick precis bakom två lite äldre män som i händerna bar på hoprullade flaggor eller en banderoll. Jag antog att de två männen hade varit nere vid Folkets demonstration. Antirasisterna var hetsiga och skrek “fascistjävlar” och saker som “ni ska inte komma till våra gator och bråka” till de två männen. Den mest drivande av de fem”antirasisterna” var den spottande äldre kvinnliga antirasisten som nämndes tidigare och hon såg rejält arg ut.
De två männen med flaggorna såg frustrerade ut och skrattade lite för sig själva, medan de skakade på huvudet. Det var uppenbart att de var irriterade, men ändå gick de bara vidare. Min gissning är att de försökte kontrollera sig eftersom det säkerligen visste att det inte skulle bli bättre om de sa eller gjorde något. Massor av folk gick runtomkring, som det brukar göra en lördagseftermiddag på Hamngatan.
Efter att kort ha observerat vad som pågick genom att se bakåt medan jag gick så tröttnade jag på att dessa två lite äldre män som inte bråkade med någon skulle behöva utstå att behandlas på det sättet. Jag saktade ned mina steg, lät de två männen passera mig och när den skrikande kvinnliga antirasisten var bredvid mig så sinkade jag henne genom att vara lite i vägen för henne, detta för att de två äldre männen skulle hinna iväg en bit, samtidigt som jag sa till henne att den enda som bråkade och skrek här var hon och att de två äldre männen faktiskt bara försökte gå därifrån.
När så ännu en man kom fram och sa till den kvinnliga antirasisten att hon skulle sluta trakassera de två äldre männen så spottade hon plötsligt honom i ansiktet och vände sig därefter mot mig. Jag såg att hon var på väg att spotta på mig och hann som tur var sätta upp min handskbeklädda hand som skydd för att inte råka ut för samma sak. Sekunden efter detta hoppade folk in från sidorna mellan oss och en av dem, som jag tror var en av hennes antirasist-kompisar, skrek “låt det vara” åt mig.
Just när jag var på väg att invända att det var hon som var den som hade bråkat och spottat på någon och sedan försökt spotta på mig bara för att vi hade försökt prata med och lugna ner henne, så hann mitt förnuft ikapp mig och eftersom jag insåg att ingenting bra kunde komma av att stanna kvar och försöka argumentera i en så upphetsad situation, där massor av människor stod och skrek åt varandra, så backade jag bara undan, vände mig och gick. Högen med människor stod kvar och käbblet fortgick. Jag tittade upp i riktningen mot Sergels torg och kunde inte de två äldre männen med flaggorna, varför jag antog att de hade gått vidare och sluppit den aggressiva antirasisten. En äldre farbror som gick bredvid mig, frågade mig vad som var fel med den där kvinnan och jag svarade att jag inte hade en aning. Vi skakade båda på huvudet och gick småpratande vidare upp mot Sergels torg.
Om det inte hade varit för internet så hade denna historia kunnat sluta här.
Efter att jag hade berättat färdigt för min fru om vad som hade hänt gick jag till datorn och såg på Aftonbladet intervjun med antirasisterna som berättade att attacken mot dem hade varit helt oprovocerad. Andra medier sade att tre unga polska män hade gripits.
Senare på lördagskvällen lästa jag i alternativa medier att det fanns uppgifter om att misshandeln inte alls var oprovocerad, utan att dessa antirasister skulle ha spottat på de unga polska männen, varpå jag nämnde för min fru att detta kanske inte alls var så orimligt att tänka sig med tanke på agerandet hos den lite äldre kvinnliga antirasisten jag hade stött på.
Nästa dag medan jag satt och arbetade med blogginlägget “Medias tydliga agenda att smutskasta Folkets demonstration” så slog det mig plötsligt att den lite äldre aggressiva och spottande antirasistiska kvinnan syntes klart och tydligt på en av bilderna som TV4 visade när de i sitt reportage som också fans med i mitt blogginlägg pratade om “motdemonstranterna” och som jag hade med i mitt blogginlägg. Där stod hon. Jag hade varit så koncentrerad på själva blogginlägget och vad det handlade om att jag hade missat det uppenbara rakt framför mig. När jag hade kommit på detta så insåg jag dessutom att den mörkhyade kvinnan bredvid den spottande antirasisten var en av kvinnorna som man kunde se i intervjun på Aftonbladet med antirasisterna som berättade att de hade blivit attackerade helt oprovocerat. På en annan mer utzoomad bild i Nya tiders “Bildextra” från Folkets demonstration kunde jag dessutom se en av männen från intervjun i Aftonbladet, han stod ytterligare ett steg längre bort från den spottande kvinnliga antirasisten.
Att just dessa tre antirasister står bredvid varandra i en så stor klunga med motdemonstranter, den spottande antirasisten och två av de helt oskyldigt påhoppade antirasisterna, är självfallet ingen slump. Sådant råkar inte bara hända. Antagligen känner de varandra och var kanske där och gick därifrån tillsammans. Jag kan inte minnas hur de andra fyra antirasisterna såg ut som var med och skrek åt de två äldre männen, men den äldre kvinnliga antirasisten minns jag tydligt. Hur hon liksom samlade spott för att spotta på mig och hur hon ryckte till bakåt och för en sekund såg lite rädd ut då jag for upp med handen rätt nära hennes ansikte i en reflex för att skydda mig så att jag slapp att likt den andra mannen få en spottloska i ansiktet. Jag minns också att vi, när hon spottade, stod precis på den plats där den röda ringen finns på bilden här nedanför från Eniro, utanför NK, nästan precis vid korsningen Hamngatan och Regeringsgatan, vilket stämmer överens med medias rapportering om var misshandeln senare ska ha ägt rum.
Vad som hände efter att jag vände mig om och gick min väg vet jag inte, annat än att jag hörde att grälet fortsatte. Kanske var den yngre mannen som jag såg att hon spottade i ansiktet en av de polska unga männen som greps för misshandel? Kanske blev han sur över att ha blivit spottat i ansiktet, vägrade att bara ta det och bestämde sig för att ge igen? Kanske spottade hon fler personer i ansiktet efter att jag hade gått, på samma sätt som hon hade spottat på den första mannen och sedan hade försökt spotta på mig? Kanske spottade hennes antirasist-kompisar på någon eller flera? Kanske fick någon av dessa polska unga män en spottloska i ansiktet från en av dessa antirasister?
Det sista är såklart bara gissningar, men med tanke på att jag själv såg hur dessa antirasister betedde sig så är det troligtvis inga dåliga gissningar. Särskilt inte med tanke på att de polska männen som greps och vittnen hävdar att dessa antirasister hade spottat dem i ansiktet. Jag hade själv sett hur en av deras antirasist-kompisar spottade folk i ansiktet bara för att de försökte sig på att resonera med dem.
Vidare ska man komma ihåg att polisen redan samma kväll valde att släppa de tre polska unga männen eftersom vittnesuppgifterna gick isär, som det stod i en artikel i DN, vilket alltså inte betyder att de påstådda offrens och förövarnas versioner gick isär, för det gör de nästan alltid, utan kanske snarare att vittnenas uppgifter gick isär så pass mycket att det inte gick att bevisa att de polska männen hade misshandlat dem eller kanske att de fyra påstådda offren inte ens gav tillräckligt samstämmiga beskrivningar av vad som hade skett, något som är vanligt när folk hittar på eller förvränger vad som har hänt.
Med allt detta sagt menar jag självfallet inte att alla som kallar sig för antirasister beter sig på detta sätt, utan bara att den äldre kvinnliga antirasisten som jag stötte på gjorde det och att hon verkade känna och vara med de antirasister som i Aftonbladet bedyrar att de blev påhoppade helt oprovocerat.
Som jag förstår det är detta polisärende nedlagt, men om så inte är fallet så kan jag i alla fall vittna om att denna äldre kvinnliga antirasist spottade en person som inte hade gjort henne någonting rakt i ansiktet och skulle sedan ha gjort likadant på mig om jag inte hade skyddat mig.
Tack för att du skriver sanningen om det som hände.
Tack för din beskrivning som håller med sanningen ?