Vem beskyller man när icke-européer våldtar?

Vänsterradikalen Amanda Kijera skulle bevisa att svarta män på Haiti felaktigt framställdes som våldsamma vildar, men blev på plats själv brutalt våldtagen av en svart man. Skulden för vad som hade skett lade hon på det vita patriarkatet och de västerländska samhället, något som kan tyckas lite förvånande med tanke på att kvinnor ingenstans i världen åtnjuter större frihet och säkerhet än i västvärlden. Att forskningen visar att människor från olika delar av världen som grupp är olika benägna att våldta och att just saker som etnicitet och kultur påverkar detta övertygar dock inte den radikala vänstern, utan för dem väger alltid egen övertygelse tyngre än argument och fakta.

Text: Tobias Lindberg 2016-01-19

valdtakt-001-fb-anpassad

Man upphör aldrig att förvånas över hur stark övertygelsen kan vara hos människor som under alla omständigheter försöker att försvara grupper som de anser vara utsatta genom att bortförklara alla brott som dessa begår och allt lidande de orsakar med att de har haft det svårt. Ofta är denna övertygelse nästan som en slags galenskap, uppbyggd genom långvarig hjärntvätt och allvarlig kunskapsbrist.

Hur otroligt stark övertygelse kan vara framgår tydligt av historien om vänsterradikalen Amanda Kijera, som under 2010 när hon befann sig på Haiti i ett försök att “frälsa” invånarna med sin närvaro blev brutalt våldtagen och misshandlad av en ung svart man som under tiden som han började våldta henne vägrade lyssna på hennes försäkringar om att hon minsann kämpade mot det förtryck som haitierna var offer för och att hon var en Malcolm X-forskare som “stod på hans sida”, istället slog han henne i ansiktet, sa till henna att hålla käften och fortsatte att våldta henne.

Här kan ni läsa Amanda Kijeras egen berättelse:

http://www.amren.com/news/2010/04/we_are_not_your/

Hon trodde uppenbarligen att det kanske skulle få honom sluta om hon vädjade till honom på detta sätt, men istället så fortsatte han att våldta och misshandla henne hela natten uppe på det där hustaket där de befann sig. Till slut slutade hon att kämpa emot och bara lät det ske.

Hon arbetade som skribent och hade kommit till Haiti för att jobba där som hjälparbetare och för att skriva om det hon såg. Samma dag som hon blev våldtagen så hade hon i enlighet med sina övertygelser börjat skriva en artikel om att alla de rapporter om de många våldtäkterna på Haiti bara var överdrifter från de lokala kvinnoorganisationerna för att de skulle kunna få mer resurser tilldelat till sig och att de svarta männen därför stereotypt framställdes som våldsamma vildar, men hennes övertygelser visade sig vara felaktiga och som så ofta är fallet så visade sig händelserna inte utvecklas i enlighet med människors övertygelser, utan istället följde de en kall verklighet.

 Man kan tycka att en händelse som denne skulle få även den allra mest hjärntvättade människa att vakna upp och inse hur saker och ting verkligen är, men så var inte fallet med Amanda Kijera. Två veckor efter våldtäkten i den text där hon berättade om vad hon hade råkat ut för så skrev hon saker som att svarta män hade rätt att känna den ilska de kände på grund av sin position i den globala hierarkin, att deras ilska bara var felriktad, att allt egentligen var det vita patriarkatets fel och att den vita världen var skyldiga att skydda kvinnor i den fattiga världen mot det våld deras manliga landsmän utsätter dem för.

stod-donera-swish-012

Hon menade att hon själv hade blivit objektet för en svart mans vrede mot den vita världen och skrev att trots att hon hade problem med vad hon hade blivit utsatt för så var hon tacksam för erfarenheten som hon menade väckte upp henne och fick henne att på en djupare nivå förstå den skräck som kvinnor i den fattiga världen lever med dagligen.

Istället för att inse att våldtäkter faktiskt är mycket vanligare i vissa delar av världen än i andra och att detta har med kulturella skillnader att göra, skillnader som kvarstår även efter att man har korrigerat för den socioekonomiska situationen, där det är saker som synen på jämställdhet och könsroller som påverkar dessa kulturella skillnader och där religion ibland också kan vara en påverkande faktor, så valde Amanda Kijera att lägga all skuld för det lidande som världens kvinnor får utstå på det västerländska samhället, trots att västvärlden är den kultur kvinnors frihet och säkerhet är som allra störst.

Denna historia visar på ett övertydligt sätt hur stark övertygelse kan vara. Hos många är övertygelsen så stark att de aldrig kommer att förstå oavsett vilka argument, fakta eller exempel man än presenterar för dem. Om Amanda Kijera inte ens kunde förstå, trots att hon själv blev drabbad, kan man då verkligen förvänta sig att alla ska förstå bara för att man lägger fram fakta och argument?

Det man måste inse är att man inte kan övertyga och vända alla människor. Oavsett hur mycket man anstränger sig kommer vissa aldrig att ändra åsikt och därför är det bäst att man framför allt riktar sig till människor som är mottagliga och låter övriga leva kvar i sin verklighet. Visst kan man ibland “ta debatten” även med de allra mest övertygade, men bara om det är för att övertyga eventuella åskådare, lyssnare och läsare till den personen, aldrig annars.

För alla som inte har insett att det verkligen finns skillnader mellan kulturer som avgör hur vanligt det är med sexuella övergrepp och våldtäkter rekommenderas att läsa de svenska undersökningar som finns att tillgå. Bland annat finns det två rapporter från Brottsförebyggande rådet (BRÅ). Den första BRÅ-rapporten om “Invandrares brottslighet” kom ut 1996 och den andra 2005. Utöver detta finns det internationell forskning som den som vill kan titta på och väga in.

De två BRÅ-rapporterna:

Invandrare och invandrares barns brottslighet. En statistisk analys. BRÅ-rapport 1996:2
http://www.pdf-archive.com/2011/05/08/br-1996-2-invandrares-och-invandrares-barns-brottslighet-1/br-1996-2-invandrares-och-invandrares-barns-brottslighet-1.pdf

Brottslighet bland personer födda i Sverige och i utlandet. Rapport 2005:17
https://www.bra.se/download/18.cba82f7130f475a2f1800012697/1371914727881/2005_17_brottslighet_bland_personer_fodda_sverige_och_utlandet.pdf

Helt klart i forskningen är att människor från vissa kulturer är överrepresenterade när det kommer till sexualbrott. Av dessa BRÅ-rapporter ser t.ex man att människor från Mellanöstern och Afrika är de som är allra mest överrepresenterade i den svenska statistiken när man ser till de som är misstänkta för våldtäkter.

Att människor från vissa kulturella bakgrunder är väldigt överrepresenterade innebär såklart inte att de flesta av dem är våldtäktsmän, då ungefär 99,78 % av alla personer från Mellanöstern och Afrika aldrig blir misstänkta för våldtäkt. Av 10.000 från Mellanöstern och Afrika så blir alltså c:a 9978 alltså aldrig misstänkta för våldtäkt. Trots att alltså nästan alla även från Mellanöstern och Afrika alltså är bra människor som inte begår sexualbrott så är de ändå som grupp otroligt överrepresenterade och är misstänkta för en oproportionerlig stor del av våldtäkterna i förhållande till hur stor andel av Sveriges befolkning de utgör. De 0,22 % från Mellanöstern och Afrika som är misstänkta för våldtäkt är dock en väldigt mycket större andel än de 0,04 % av infödda svenskar som blir misstänkta. Av 10.000 som har invandrat till Sverige från Mellanöstern och Afrika så blir alltså ungefär 22 misstänkta för våldtäkt, medan av 10.000 infödda svenskar så blir 4 misstänkta. Per capita är de alltså misstänkta för våldtäkt mer än 5 gånger så ofta än infödda svenskar.

I dessa BRÅ-rapporter erkänns att även då man räknar bort för socioekonomiska faktorer så finns de statistiska skillnaderna mellan människor från olika områden kvar, även om skillnaderna då minskar något, från 0,22 % till 0,15 %. Om hänsyn tas för socioekonomiska faktorer så är de som har invandrat från Mellanöstern och Afrika alltså per capita misstänkta för våldtäkt nästan 4 gånger så ofta än infödda svenskar.

Det var fakta som dessa som jag nu precis har beskrivit från de två BRÅ-rapporterna och hans mod att påtala detta som gjorde att Mauricio Rojas drevs bort från Sverige.

Här kan man se vad Mauricio Rojas skrev angående detta för 10 år sedan:

http://www.dn.se/debatt/kulturarv-ligger-bakom-invandrarnas-brottslighet/

Det som alla måste förstå är att om man tar in många människor från Mellanöstern och Afrika till Europa och Sverige så kommer antalet våldtäkter att öka kraftigt då denna grupp av människor är så otroligt överrepresenterade. Av de som idag migrerar till Sverige och av de som har anlänt de senaste decennierna så är/har ungefär 90 % av alla kommit från just Mellanöstern och Afrika.

Ett stort problem idag är att frågan om invandrares brottslighet har varit en alldeles för känslig fråga de senaste årtiondena för att få diskuteras i Sverige och efter 2005 har så har detta även blivit fallet för BRÅ. Av denna anledning har ingen uppföljning av BRÅ:s rapporter från 1996 och 2005 gjorts och ingen uppföljning är heller på gång trots att det nu har gått 10 år sedan den senaste och att det därför borde vara dags för en ny.

Att BRÅ över huvud taget publicerade de båda rapporterna om invandrares brottslighet 1996 och 2005 lär enbart ha berott på att Jan Ahlberg fortfarande var generaldirektör på BRÅ. Egentligen hade vindarna redan vänt i Sverige vad gäller vad som var okej att publicera, men Jan Ahlbergs starka ställning inom Myndighetssverige när det kommer till statistik och kriminologi gjorde att han ändå lyckades driva igenom publiceringen trots att så många motarbetade den. Jan Ahlbergs som avled samma år som den sista rapporten om invandrares brottslighet publicerades lär ha varit den sista chefen på BRÅ:s som var tillräckligt självständig och orädd för att sticka ut hakan.

Det finns stora skillnader mellan de två BRÅ-rapporterna 1996:2 respektive 2005:17. Själva de statistiska resultaten är det ingen större skillnad på, annat än att statistiken kommer från olika år, men sättet statistiken beskrivs på skiljer sig drastiskt mellan de två rapporterna. Den senare rapportens text är mycket mer fokuserad på att bortförklara och förmildra det som statistiken visar än vad som är fallet med den äldre rapporten.

Något man kan fundera en del över är varför man inte kan läsa och ladda ner BRÅ:s rapport 1996:2 från BRÅ:s hemsida. Rapporten 2005:17 finns att ladda ner, den med det mest bortförklarande och förmildrande sättet att beskriva invandrares brottslighet, men inte den från 1996 som inte är så politiskt korrekt. Vill man läsa Brå-rapporten från 1996 på nätet så är det den pdf-fil som jag hänvisade till där någon har scannat in den som man får nöja sig med.

Det lär vara så att redan när den första rapporten 1996:2 var färdig så var frågan som rapporten behandlade så känslig att det tog nästan 10 år innan den tilläts att bli publicerad. Detta trots att den självständige och orädde Jan Ahlberg var generaldirektör för BRÅ på den tiden. Även han hade alltså problem att få rapporten 1996:2 publicerad för att det den visade på hade sådan sprängkraft. Först efter att uppföljningsrapporten 2005:17 var färdig och det kunde konstateras att den också visade liknande resultat så kunde rapporten 1996:2 publiceras eftersom de som hade lyckats hålla tillbaks den så länge inte längre trovärdigt kunde hävda att resultaten i den inte stämde. Innan resultaten av de båda undersökningarna gjordes kända för allmänheten så försågs rapporten 2005:17 med en så bortförklarande och förlåtande text som det bara var möjligt i ett försök att så gott det gick dölja de uppenbara samband som den nakna statistiken i undersökningarna visade på. Detta var antagligen vad generaldirektör Jan Ahlberg var tvungen att gå med på för att rapporterna över huvud taget skulle få publiceras. Sedan går inte heller rapporten 1996:2 att läsa eller ladda ner på BRÅ:s webbplats, utan den som vill läsa den måste köpa den i bokform på begagnatmarknaden eller gå till pdf-archive.com för att läsa eller ladda ner en inskannad version av den.

2 tankar kring ”Vem beskyller man när icke-européer våldtar?

  1. Hosting

    Du upprepar samma gamla mantra ingen feminist har sagt sa ingen feminist har sagt sa, finlandska man ar likadana! Och fastan man visar med citat, lankar, statistik att det precis ar sa som vi sager, att feminister forringar och ignorerar invandrares vald mot kvinnor som ar mycket met utbrett an europeers tycks det bara ga in genom ett ora och ut genom det andra.

    Svara

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.