Etikettarkiv: Barnomsorg

Fult av dagis att lägga skuld för gråt på föräldrar

Föräldrar känner instinktivt att något är fel när deras barn gråter vi lämningen på dagis. För att bemöta detta så har dagisinstitutionerna utarbetat olika förklaringsmodeller som de har lärt sin personal att hjärntvätta föräldrarna med. En sådan förklaringsmodell är försäkringen om att det inte är någon fara med barnets gråt eftersom den snabbt slutar efter att föräldern har gått. En annan är att skjuta över skulden för barnens gråt på föräldern med förklaringen att barnen bara reagerar på föräldrarnas egen oro. Idag har samhällets dagispropaganda gått så långt att de flesta föräldrar faktiskt tror att deras barn har det bättre på dagis än om de själva skulle ta hand om dem. Ingenting kan dock vara mer fel. Hemmabarn som tas om hand av kärleksfulla föräldrar har det generellt mycket bättre än barn som tas om hand på institution av människor som gör det för att det är deras jobb.

Text: Tobias Lindberg 2014-07-09. Uppdaterad 2015-09-04.

Foto: Ellyn. http://bit.ly/1B69Sr4

Foto: Ellyn.
http://bit.ly/1B69Sr4

Är man som jag ofta involverad i diskussioner om barnomsorg så är det en del argument från dagisförespråkare som man möter om och om igen. Två vanliga argument som jag misstänker att många av er också har hört tänker jag syna här och nu och de lyder ungefär som så här:

Argument nr. 1:

”Barn som är ledsna när föräldern lämnar på dagis blir snabbt efter att föräldern har gått glada igen och börjar leka och ha roligt. Det är ingen fara med barnen.”

Argument nr. 2:

”Barn som har otrygga föräldrar är alltid svårare att skola in. Föräldrarna måste samarbeta med personalen, överföra positiva känslor till barnen och visa för barnen att personalen går att lita på.”

Båda argumenten är såklart felaktiga, men det sista är extra allvarligt eftersom det inte bara ska få föräldrarna att känna sig tveksamma utan också har syftet skjuta över skulden från ett onaturligt samhällssystemet, där barn allt för tidigt tvingas bort från sina föräldrar, till de enskilda föräldrarna.

Läs mer

Fler alternativ än dagis i barnomsorgen

Susanne Nyman Furugård och Christian Sörlie Ekström skrev i juli 2014 bra i SvD att fler alternativ för barnomsorg än dagis är nödvändigt. Framförallt är det enligt dem viktigt att föräldrarna ska kunna ta hand om barnen själva och pengarna för denna förändring finns redan och kostar därför inte mer. Snarare är det tvärt om, att samhället skulle tjäna pengar på detta.

http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/foraldraupprop-fler-alternativ-nodvandigt-i-barnomsorgen_3734232.svd

Idag inleder de dessutom ett nytt föräldraupprop som man kan läsa om här:

http://hallbarfamiljepolitik.nu/ Läs mer

Logiska kullerbyttor i Folkpartiet

Text: Tobias Lindberg 2014-02-27

För en tid sedan fick jag som medlem i Folkpartiet ett brev som gjorde mig upprörd och jag ser efter flera försök att påverka internt inga andra möjligheter än att gå ut med det hela offentligt.

Här är brevet:

“Hej,

Idag har säkert många av er läst i tidningen om att Rikspolisstyrelsen har tagit bort målsättningen om att svenska polismyndigheter måste följa lagen.
Det som har skett är på intet vis en ambitionssänkning – tvärtom. Målsättningen har fungerat som ett halmstrå att klamra sig fast vid. Nu finns inte det längre.
Det Rikspolisstyrelsen skriver i de nya allmänna råden är att man alltid ska göra en samhällskonsekvensanalys. Det innebär att man, i beslutet om hur en polismyndighet
ska arbeta, alltid måste ta hänsyn till befolkningens sammansättning, socialt, etniskt, kön och ålder i myndighetens område. Man behöver också se till polisernas förutsättningar och utrustning. Först när man har gjort detta ska man bestämma om hur noga en polismyndighet måste följa lagen. Det kommer innebära att vissa polismyndigheter måste följa lagen strikt. Andra kan tillåta mer lagöverträdelser.

Med de nya riktlinjerna flyttas fokus från vad som står i lagen till vad som är bäst för varje polismyndighetsområde.

Läs mer på Rikspolisstyrelsens hemsida.

Jag vet att många oroar sig över polismyndigheternas efterlevnad av lagen. Detta är ett problem som vi ska ta på största allvar. Med Rikspolisstyrelsens nya allmänna råd tror jag att vi har fått ännu ett bra verktyg i det arbetet.

Liberala hälsningar

Maria Arnholm”

Jag vet, innan ni ens hinner förstå hur någon verkligen kan resonera på detta sätt så utropar ni förvånat, “Men Maria Arnholm är ju inte ansvarig för rättsfrågor i Folkpartiet och Tobias är väl frihetlig, inte någon auktoritär folkpartist!?”.

Ja, ni har så rätt! Alla kan vara lugna, världen har inte vänts upp och ned, Tobias är inte på långa vägar folkpartist, men det finns ändock personer vars logik slår både kullerbyttor och halsbrytande saltomortaler.

stod-001

I verkligheten så kontaktades jag för en tid sedan av en folkpartist som var upprörd över ett brev Maria Arnholm hade skickat ut till medlemmarna. Brevet hade inte exakt den lydelse som den citerade texten ovan, jag tillät mig några dramaturgiska förändringar, men logiken i brevet var däremot exakt lika tokig, vilket jag hoppas blir lite extra belyst av mitt dramaturgiska knep.

Det verkliga brevet från Maria Arnholm handlade egentligen om att Skolverket hade tagit bort riktvärdet för hur många barn en barngrupp på dagis bör ha som mest och löd som följer:

“Hej,

Idag har säkert många av er läst i tidningen om att Skolverket har tagit bort riktvärdet om 15 barn per grupp i förskolan.
Det som har skett är på intet vis en ambitionssänkning – tvärtom. Siffran på 15 barn per grupp har fungerat som ett halmstrå att klamra sig fast vid. Nu finns inte det längre. Det Skolverket skriver i de nya allmänna råden är att man alltid ska göra en barnkonsekvensanalys. Det innebär att man, i beslutet om hur stor en barngrupp ska vara, alltid måste ta hänsyn till barngruppernas sammansättning, socialt, etniskt, kön och ålder. Man behöver också se till personalens förutsättningar och lokalen. Först när man har gjort detta ska man bestämma om hur stor en barngrupp ska vara. Det kommer innebära att vissa grupper behöver innehålla mindre än 15 barn. Andra kan innehålla fler.

Med de nya riktlinjerna flyttas fokus från en siffra till vad som är bäst för varje grupp.

Läs mer på Skolverkets hemsida.

Under alliansregeringen har den svenska förskolan tagit stora steg framåt. 92 procent av alla 1-5-åringar går i förskolan. 95 procent av alla föräldrar med barn i förskolan är nöjda. Söktrycket till den förskollärarutbildning som vi återinförde är högre än till någon annan lärarutbildning. Förskolan har fått en ny läroplan, och snart hoppas jag att också förskollärare omfattas av regeringens karriärtjänster för lärare. Trots en enorm utbyggnadstakt har både gruppstorlekarna och personaltätheten i förskolan legat i princip konstant de senaste åren. Det finns mycket vi ska vara stolta över.

Jag vet att många oroar sig över gruppernas storlek och att det finns de som är för stora. Detta är ett problem som vi ska ta på största allvar. Med Skolverkets nya allmänna råd tror jag att vi har fått ännu ett bra verktyg i det arbetet.

Liberala hälsningar

Maria Arnholm”

Ja, som ni ser var logiken i brevet inte den allra bästa och borde oroa en hel del människor.

Att det är bra att se till faktorer i barngruppers sammansättning som t.ex social bakgrund, etnicitet, kön, ålder och personalens kompetens när man bestämmer en barngrupps storlek står på intet sätt i motsats till att ha ett riktvärde för hur stor en barngrupp maximalt bör vara. Eller för den delen om man skulle vilja ha en absolut gräns för hur stor en barngrupp får vara. Om det i en barngrupp till exempel finns faktorer som talar för att det bör vara färre barn så är ett riktvärde eller ett “tak” självfallet inget hinder.

Självklart beror Maria Arnholms logiska kullerbyttor på att hon av ekonomiska skäl är tvingad att försöka övertyga allmänheten om något som inte stämmer. Då blir resultatet lätt på detta vis.

Det är ingen rolig uppgift att argumentera mot logik och sunt förnuft, men en riktig “soldat” som Maria Arnholm biter ihop och gör vad som krävs för att klara sitt uppdrag till varje pris. Även på bekostnad av barnen.

Något annat som är uppseendeväckande är också Maria Arnholms självgoda ton i brevet som gör det mycket tydligt att hon ser det som något positivt att en så stor andel av landets 1-5-åringar går på dagis. Ser man till klassiska liberala värderingar så borde en hög andel av barnen placerade på statligt och kommunalt styrda och offentligt finansierade institutioner inte vara något att se positivt på. Så vad säger då detta egentligen om Folkpartiet, om dess nuvarande plats i den politiska historien, när en av dess företrädare tycker och formulerat sig så som Maria Arnholm just gjorde?

Läs mer

Sjukt på Aftonbladets Wendela

inte-jamstalldhet-bara-sjukt-001I en artikel som tjänar som ett sorgligt exempel på hur illa ställt det är med den svenska medmänskligheten, då den av allt att döma tar upp föräldrar som bortprioriterar sitt barn i karriärernas och jämställdhetens namn som något positivt, så berättar Aftonbladets Wendela om ett franskt par som efter att de fick barn såg till att direkt börja flaskmata istället för att amma så att de skulle kunna dela på ansvaret redan från början och sedan när barnet blev tre månader placera det hos dagmamma då ingen av dem ville tillbringa hela dagarna med sitt, visserligen söta, men ack så tråkiga barn.

Jag tycker mig kunna urskilja att artikelförfattaren anser att det är lite tidigt att lämna bort barnet redan vid tre månaders ålder, men att det franska parets inställning att karriär och jämställdhet går först ändå är något positivt och därför nämns bara som fakta i artikeln, istället för att skriva något kritiskt om de franska paret, att den svenska modellen visserligen gör att föräldrar måste ta hand om barnen själva ända till de är 12 månader, men att den å andra sidan gör att en större andel av barnen, 35% i Sverige mot ”bara” 23% i Frankrike, är i barnomsorg utanför hemmet mer än 30 timmar i veckan före tre års ålder. För det är helt klart något positivt enligt Wendela, att barn är borta så länge som möjligt från hem och föräldrar och Sveriges bättre siffror uppnår man bevisligen inte med den franska modellen.

Enligt Wendela och många av de människor som idag tror att de ideal de står för är vägen till ett bättre och mer jämställt samhälle, så är allt som gör det exakt milimeter-rättvist mellan män och kvinnor som grupp, allt som bäst suddar ut det faktum att mänskligheten faktiskt består av två kön med lite olika fördelning av förmågorna när det kommer till just reproduktionen, alltid det bästa, även om det skulle råka gå ut över barnens behov av trygghet och anknytning. Det som helt uppenbart inte är av intresse för Wendela är att sprida den mer humana synen, som jag och många andra står för, att samhällets mål, om nu samhället ens ska lägga sig i detta, hellre borde vara att prioritera barnens behov först och att sedan, när detta primära intresse är tillgodosett, om det skulle behövas för att de individuella föräldrarnas intressen råkar kollidera med varandra, så gott det går försöka uppfylla båda dessa föräldrarnas unika önskningar i vad som måste bli en jämställd kompromiss dessa två föräldrarna emellan.